Redan på 80-talet pratades det om att starta en renoveringsfond, jag vill minnas att det var dåvarande ordföranden i SSKF, Björn Widström som samlade några kloka personer runt sig för att förbereda en renoveringsfond i SSKFs regi. Bland annat begärde man ett förhandsbesked från Skatteverket om att få skatte- och momsbefrielse på utdelade bidrag vilket man fick 1987-06-29 (dokumentet förvaras hemma i mitt arkiv). Det var samma år som jag valdes till SSKFs ordförande och jag kan inte påstå att det var renoveringsfond som stod högst på agendan de tre åren jag innehade denna post. Mitt civila lönearbete gjorde att jag blev placerad utomlands ett par år och när jag återkom till Sverige 1991 hade planerna formerats och nu pratade man mer om en fond. Hasse Wetterberg, Per Thelander, Thomas Larsson och Bengt Parmell var då engagerade i att skapa Veteranbåtsfestivaler med baktanken att samla in pengar till en fond. De två första festivalerna hölls i Vaxholm 1992 och 1993 och genererade ett litet överskott så att man kunde starta Renoveringsfonden på SSKFs årsmöte 1993. Festivalöverskottet från sommaren uppgick till 35 000 kronor och det tillsammans med en (frivillig) 50-lapp från alla SSKFs medlemmar utgjorde fondens startkapital. En interimsstyrelse bildades av Hasse Wetterberg, Thomas Larsson, Stefan ”Bokis” Andersson och från SSKFs styrelse, faktachefen Per Thelander och kassören Tore Wernolf.
Första protokollförda mötet hölls i september 1993 och där beslutades om de årliga plaketterna för förtjänstfullt renoverande och bevarande ska delas ut och det har vi gjort sedan dess. Första plaketterna tillföll bröderna Stenhols för förtjänstfullt renoverande av den första trettian, Älfvan från 1908 och för förtjänstfullt bevarande till Grelz Hansson för hans långa engagemang med 40:an Britt-Marie. Året efter var kapitalet hela 117 573 kronor och 50 öre! Då fanns kapital att sätta igång att rädda jakter för i stadgarna stod att fonden måste ha minst 50 000 kronor innan man kunde dela ut första bidraget. Detta år skedde också första officiella valet till fonden på SSKFs årsmöte och förutom de ovan nämnda valdes Urban Sobeus. 1994 anordnades en veteranbåtsfestival i Mariefred och det kan man läsa mycket om i fondens första protokoll som till stor del handlade om planerandet av den festivalen.
På hösten samma år började Thomas Larsson prata om att skriva en bok om träbåtsrenovering och de första artiklarna publicerades i Skärgårdskryssaren och sedan också i Museieföreningens tidning Veteranbåten. Boken kom ut 2002 och förra året trycktes en tredje upplaga. Allra första båtinsatsen blev SK30 Nornan IV som finns att läsa om på annat ställe i tidningen.
Den första ansökan som kom in till fonden handlade om 30 S-188 La Bella II som restaurerades av ägaren 1995 och han ville ha någon form av hjälp med restaureringen men fonden tyckte inte att arbetet utfördes till original eller originalliknande skick så det enda bidraget till ägaren blev ett försök att finna originalritningen vilken naturligtvis fanns i Seglarförbundets och Klassificeringsnämndens register. Då hade båten redan sålts vidare men fonden fullföljde ändå sitt åtagande.
Vintern 1996-97 anordnas ett lotteri där förstapriset är en helmodell av SK75 Start och även halvmodeller delades ut i andra och tredjepris. Lotteriet inbringade en bra summa pengar och alla lotterivinsterna hämtades inte ut vilket gjorde att vi några år senare kunde sälja dem med en liten vinst.
Under dessa första år prövade man sig fram för att finna ett bra och långsiktigt sätt att jobba och så har det fortsatt, vi lämnar oftast hjälp till självhjälp så att båtägarna lär mer om hantverket och sina båtar. I sällsynta fall har vi bidragit med pengasummor för inköp av material m.m. men det är inte så vi vill att det ska fungera. Efter tio års verksamhet hade vi hanterat 95 ärenden som i de flesta fall handlade om besiktning, renoveringsplaner och konsultativ hjälp men vi tog också hand om båtar och försökte hjälpa till att förmedla jakter som behövde få nya vårdnadshavare. En av de tidiga ansökningarna var för 30:an Yrhättan 1998 som fick hjälp av fonden med att fasa in ett bord, nu 25 år senare är hon fortfarande under aktiv renovering, sex-sju ägare senare och många mil på lastbil!
Kommande tio år fortsatte verksamheten och vi hjälpte och stöttade både ägare och båtar, bland annat har vi täckt ett antal jakter och i vissa fall har ägarna varit tacksamma för det men i några udda fall har ägaren fått spel av detta och rivit av täckningen. Jag minns särskilt en gigantisk stor och tung presenning som Eva Berglund-Thörnblom och jag kämpade med i timmar en höstdag för att täcka Iris II med och vi var ganska nöjda när vi var klara. Två månader senare var pressen avriven och låg fastfrusen bredvid båten…
Sista tio åren har präglats av omhändertagande av mer eller mindre övergivna båtar och även kursverksamheten som Bobby Cyrus och undertecknad håller i Träbåtsällskapet Skeppsmyrans lokaler i Gröndal, Stockholm. Med andra ord har ägarnas egna renoveringar avtagit och många bättre bemedlade verkar lämna bort båtarna för renovering. Vi har också sett att fler unga träbåtsbyggare fastnar för våra vackra skärgårdskryssare och gör fantastiska jobb i det tysta.
Nu kan vi blicka tillbaka på de 30 åren och min reflektion är att renoveringsfonden inte skulle varit vad den varit utan de eldsjälar som varit engagerade i fonden under alla år, stiftarna har jag nämnt i början och den som troget funnits med sedan början är Thomas Larsson vars kunskap om både hantverket och båtarnas historia har varit ovärderligt under alla år!
Per Thelander var med de första 22 åren och hade, och fortfarande har otrolig koll på svensk segelsports historia i allmänhet och skärgårdskryssarna i synnerhet. Per erhöll fondens första ”allmänna” hederplakett för lång och trogen tjänst för ett par år sedan.
Från början bestämdes att vi ska ha en representant från Sjöhistoriska Museet i fonden och de första åren var det ”Bokis” Andersson, bibliotekarie på Sjöhistoriska som sedan efterträddes av Eva Berglund,intendent på föremålsenheten, och det är nu 26 år sedan.
Bengt Parmell, ”Snålvargen” från Nynäshamn valdes in samma år som jag, 1998 och efter några år återkom han som kassör i SSKF. Ingen har väl som han kunnat hålla i pengarna och skapat monetärt mervärde av ingenting!
Hasse Samuelsson valdes in 2002 och med hans stora kontaktnät och engagemang har vi breddat verksamheten och fått en ännu mer slagkraftig organisation.
Kjell Eldered kom in i fonden 2007 och har tillfört en hel del praktiska synpunkter och nya vinklingar.
Jan Pettersson kom in när Per Thelander slutade och mer historiekunnande än Janne får man leta länge efter. Janne renoverar ju sina båtar också och har ett gott praktiskt kunnande.
Under de senaste fem åren har vi till fondens styrelse adjungerat Ulf Lycke, nuvarande faktachef i SSKF och Martin Prieto-Beaulieu, skribent och marinarkeolog och vi hoppas på detta sätt kunna bredda verksamheten ytterligare.
Och så borde jag kanske skriva några rader om mej själv…, tror jag tillfört en hel del struktur i arbetet och lite jävlaranamma!
Tor Hedvall, ordförande sedan mer än 20 år.
