Larmet gick någon gång i december 1994, en trettia stod otäckt, fastfrusen och övergiven på Bergviksvarvet i Bromma, Thomas Larsson var nog den som larmade och vi åkte dit några stycken någon dag senare och spettade loss jakten. Båten var en vacker Sjögrenskapelse med måtten 12,96 X 1,78, således en så kallad 20-årsbåt, byggd i Strägnäs 1924 åt Stockholms SegelSällskap.
Efter besiktning ansågs hon vara räddningsvärd och vi rekvirerade en kranbil som lyfte upp henne på flaket och så transporterades hon ut till Ploglandet på Värmdö där Hasse Wetterberg passande nog hade en lokal som var stor nog. Väl framme med Nornan IV vid lokalen satt kranbilen av båt med vagga på marken utanför, så nära det gick och sedan var det upp till oss som var med att baxa in ekipaget i lokalen. Spännband, rullar och god uppfinningsrikedom gjorde att båten kom på plats och vi kunde stänga portarna om henne.
På den tiden var ju inte mobiltelefoner så vanligt så vi fick sätta oss hemmavid och ringa runt till alla vi kände och försöka organisera en tidig vårrustning av frivilliga, båten skulle ställas ut på Älvsjömässan ”Allt för Sjön” i början på mars! Många frivilliga kom ut till Värmdö och hjälpte till på olika sätt med denna forcerade vårrustning, jag minns nog inte er alla men vi hade kul och passande nog låg en pizzeria om hörnet på lokalen. Jag minns tydligt en av de sista åtgärderna, måla friborden, Thomas Larsson och dåvarande lärlingen Andreas Millde iklädde sig dammfria kläder och andningsskydd och nästan majestätiskt rollade och penslade ut den vita färgen. När målandet var klart lämnade vi försiktigt lokalen så färgen fick torka. Några dagar senare komm mässans kranbil för att hämta Nornan IV för vidare transport till Älvsjö. Bilen hade redan en upputsad Vega på släpet och när vi drog ut vår stolta jakt ur lokalen såg Vegan trött och sliten ut vid en jämförelse!
Väl i Älvsjö togs hon in i mässhallarna och sedan var det upp till oss att rigga henne, det var ju inte fullhöjd i lokalen så vi hade med en bröte master och bommar, segel, tågvirke och vajer att staga med. Thomas stod en stund och tittade på bröten och så efter lite funderande sa han: Nu gör vi så här, och så kom en lång uttänkt beskrivning hur vi skulle göra och ett par timmar senare hade vi mast och något som eventuellt kunde liknas vid gaffelstor uppe. Kompletterades med en liten fock.
Dåvarande kassören Tore Wernolf ställde en insamlingsbössa på räcket till ”bryggan” som Nornan IV låg vid och mässan kunde öppna!
Vi gick i skift under mässan och pratade med besökarna om hur vi skulle kunna placera båten hos nya vårdnadshavare men fick inget napp under veckan så Nornan IV åkte lastbil till Thomas verkstad i Nacka där hon fick stå till i början på maj då sjösättning skedde. Andreas och jag hjälpte till att rigga båten och så hade vi efteranmält oss till Lidingö Runt som seglades några dagar senare.
Lidingö Runt starten gick inte långt från Thomas verkstad, strax söder om Lidingöbron och vi tränade ihop oss på vägen dit, Andreas, min blivande fru Anna och jag. Gjorde några slag och kände in hur båten uppförde sig, allt verkade i ordning. Pang! Där gick starten och vi sträckte söderut mot Lidingös sydvästra udde, när vi närmade oss udden rök ena fockskotpunkten upp ur däck, nåväl, vi skulle ju snart slå upp i Halvkaksundet så det funkade ner till rundningen med lite fladder. Vinden hade ökat något och därmed också läckaget, Anna stod i rufföppningen och öste med hink, ner i båten och hämta vatten och sedan upp igen och öste överbord via rufföppningen. Andreas och jag såg att bommen började ge med sig, ju mer det blåste desto mer sprack bommen och började mer se ut som en wishbonebom (typ vindsurfingbom). Vi försökte få Anna att inte vara i närheten av bommen när hon gång på gång dök upp ur Nornans IVs inre. Vid något tillfälle kom hon glatt upp och meddelade att det var så vacker grön färg på vattnet som hon såg i gliporna mellan borden, Ner och ös!, sa Andreas och jag. Nåväl, Halvkaksundet var snart slut och vi skulle falla av på en lång undanvind längs Askrikefjärden, då small det igen! Som tur var var det inte bommen utan andra fockskotpunkten kom upp ur däck! Det föreföll som om någon hade glömt muttrarna på undersidan… Okej, snart undanvind och då kan vi väl byta till Genua, sagt och gjort, Andreas fram på fördäck och skiftade segel när vi forsade fram på undanvinden. Tillbaks i sittbrunn kunde vi ta en fika och titta oss lite kring, En Joule44 seglade med spinnaker bredvid oss i samma fart och eftersom de hade en massa instrument att titta på så frågade vi om farten, tio knop ropade de glatt tillbaka!
En stund senare lovade vi upp väster om Lidingö och sträckte ner mot mål, och vad vi inte såg då var att ena spridaren såg lite trött ut, påminde om bommen, den hade också delat på sig. Efter målgången la vi till vid Islingeviken på Lidingö och en kompis med motorbåt kom upp mot oss, han hade agerat pressbåt med Radio Stockholm ombord och de ville ha en intervju med galningarna. Jag berättade lite om våra upplevelser i direktsändning men minns faktiskt inte mycket av vad jag sa.
Nornan IV togs hem till min hemmahamn där hon fick ligga på Ninnis plats då Ninni stod på land denna sommar för byte av akter och förstäv.
Vi reparerade Nornan IV och nästa äventyr var på Vikingaregattan i juni ute på Ekholmarna. Helgen innan hade vi varit med på våreskadern men inte ställt upp på kappseglingen då jag tyckte att ena vantet hade börjat slacka lite. Yes, röstjärnet såg lite mosigt ut så inför Vikingaregattan satte jag ett spännband från vantskruvens topp på ena sidan till motsvarande på andra sidan, klart för tävling således!
Ut till start och redan på första kryssen gav röstjärnet upp så vi seglade försiktigt in till Ekholmarna och ägnade oss åt sociala aktiviteter istället, grillat vildsvin smakade gott!
Framemot mitten på sommaren kontaktades jag av Thomas Ehrnström som hade fått en idé om att använda Nornan IV som arbetsobjekt på ett behandlingshem i Almungetrakten. Thomas och chefen för hemmet kom på besök och tittade på båten och beslutet satt inte långt inne utan några dagar senare seglade de iväg med Nornan IV.
När jag skriver denna artikel ringer Thomas Larsson mej i ett annat ärende och jag berättar om artikeln så vi börjar prata om Nornan IV och minnena från den tiden och då berättar Thomas hur han och Thomas Ehrnström var ute med henne och seglade en solig dag och solen sken så fint in mellan borden när de kryssade på Kanholmsfjärden.
Där slutar jag renoveringsfondens historia om Nornan IV med att berätta att hon idag har Ekenäs Varv som hemmahamn och på vintrarna står hon på hedersplatsen i varvets snickeri, varmt omhuldad av Ulf Magnusson.
Tor Hedvall